Patisseriet på Moderna Museet

Moderna Museet har öppnat en filial i Malmö och Patisserie David har öppnat en filial på museet. Vi var där andra dagen, så det var ganska stökigt med mycket, mycket folk. Vi fick ändå en plats att sitta på. Det är samma utbud som på S:t Gertrud, dvs vackra, delikata franska bakelser. Mackutbudet såg lite magert ut, några croissanter med briefyllning, men det kan lika gärna ha varit så att de tagit slut. Vi åt bakelser och de var som vanligt utsökta och även om det var fullt med folk var det rätt mysigt att sitta i foajen bland alla människor. Ett stort minus blir det dock för teet. Vanliga, tradiga påsar från Lipton. Det funkar inte till sådana bakelser.

Mäster Hans

Om man vill fika på ett klassiskt konditori i Malmö, där man fortfarande kan sitta bredvid damer som behåller hatten på inomhus, då kan man gå till Mäster Hans på Stortorget. Det är inte Malmös mysigaste ställe, men jag är ändå lite förtjust i 70- (80?)talsinredningen. Det är lågt i tak och mycket speglar, både i tak och på pelare, och så lite tavlor med Fritiof Nilsson Piraten på. Kakorna kan man inte anmärka på. Det är välgjort konditoriutbud. Vaniljhjärtanen är fint spröda, med god vaniljkräm.

Har man barnvagn eller har svårt att gå i trappor kan man glädjas åt att de byggt om entren så nu rullar man utan besvär in vagnen ända in i serveringdelen.

Bodarpsgården

En varm liten burk nygjord hallonsylt köpte jag med mig från dagens utflykt till Bodarpsgårdens hallonodling utanför Vellinge. Där finns ett litet café och en liten gårdsbutik där man kan köpa olika hallonprodukter. I caféet får man en picknickkorg och sen kan man gå ut och sätta sig vid bord mellan hallonraderna, eller nere vid dammen där vi satt och tittade på lamm och gäss medan vi åt upp hallonmuffinsen och hallonmarängpajen. Det blåste så in i Norden där ute på slätten, men bortsett från det hade vi det riktigt bra med det goda fikat (extra plus för gott te). Djuren var bra underhållning för F, speciellt kräftorna, som låg i en hink och spretade med klorna, och kaninen som vi matade med grässtrån.

På hemvägen köpte vi ekologisk fläskkotlett på Ängavallen.

Flickorna Lundgren

Flickorna Lundgren kan vara Sveriges kändaste café och där var vi i midsommarhelgen. Det finns två uppenbara vinklar att välja mellan för att skriva om stället (bortsett från det att det är känt och gammalt). Den ena är att det är dyrt och den andra att det är gott. Jag ryggar inte för att betala för goda bakverk så jag väljer den senare. Vi åt så väldigt goda kakor! Hallontårta, toscakaka med vaniljkrämsfyllning, äppelbulle och en liten småkaka. Läskande jordgubbssaft till (som inte var så där tung som jordgubbssaft gärna blir utan frisk och lätt), te och kaffe på kanna.

Som underhållning för barnen finns det några getter som man (kanske) får mata med gräs och ett par hängbuksvin som inte var lika sociala.

Jag blir riktigt lycklig av att sitta i en vacker trädgård en solig eftermiddag och äta så ljuvliga bakverk, och är det lycka man betalar för så blir det ju inte lika dyrt.

Flickorna Fläderblom

Flickorna Fläderblom är ett mysigt ställe på Köpenhamnsvägen i Malmö - dyrt men gott. Men problem med kortbetalning råkade jag ut för där också (precis som på Systrar och Bröder i veckan). Eftersom maken var sjuk och behövde vila tänkte jag ta F. på en utflykt efter dagis, så vi tog cykeln ner till Erikslust. Det var i vintras när vår cykelsadel var helt ny, och det tog hundra år att knäppa upp bältet och släppa ner F. Men efter en tio minuter var han i alla fall loss och vi gick in till det utlovade fikat. Jag lyckades sätta F. i en barnstol innan han rev stället och beställde flickornas trevliga sconestallrik och skulle betala. Med kort. Det gick inte. För liten summa (fast för scones och te måste jag nog ändå säga att den var rätt rejäl). Och för oerfaren kille bakom disken som inte vågade ta betalt ändå. Så upp med F. ur stolen igen och ut till cykeln. Ni som har erfarenhet av tvååringar vet hur enkelt allt blir när man först utlovat fika och det sen inte blir något... Jag har inte varit tillbaka igen, och det är lite synd för det är ett trevligt ställe, men jag är lite tveksam till allt det här korttramset. Ta kort eller inte alls, tycker jag nog.

Arbetsmarknads- och kortpolitik

I tisdags skulle jag köpa ett bröd på Systrar & Bröder som har så bra bröd. Men det blev inget bröd för nu gick det inte att handla på kort för så små summor (27 kronor), enligt den senaste i raden av unga tjejer i disken. Med en gnällig F. som hellre hade velat vara kvar på dagis och klättra var det inte läge att varken argumentera eller gå och ta ut pengar. F. blev sur för att han inte fick någon bulle, och jag blev också rätt sur. Inte bara för att att jag inte fick med mig brödet, utan för att jag handlar där minst en gång i veckan och har så gjort de senaste fem åren. Kanske borde jag dricksat mer eller handlat där ännu oftare, men det kändes ändå lite som att jag inte räknades som kund längre, och jag kände mig också bortgjord som man känner sig när man inser att man älskar någon mer än vad den personen älskar en tillbaka.

Jag vet att det kostar pengar för butiken för varje kortköp, och jag vet att det kostar att ha personal. Men jag tycker nog ändå att det kan vara värt att satsa lite både på att ha personal som stannar och på att ta kort, och så få stamkunder att faktiskt känna att kärleken är ömsesidig. Det minsta man kan göra är i alla fall att sätta upp en lapp där det står att de inte tar kort under vilken summa det nu är.

Slottsträdgårdens kafé

Slottsträdgårdens kafé har bytt restauratör och drivs numera av Tarec Taylor. Det är fortfarande ett smultronställe i Malmö men numera med lite större utbud. Efter två besök där nu i vår måste jag säga att det fortfarande håller ställningarna. Morotskakan är fortfarande ljuvlig och kakutbudet i övrigt är finfint. Senaste besöket var på valdagen för att fira våra demokratiska rättigheter (det var i alla fall en ursäkt så god som någon för att få gott fika) och då åt vi rabarberpaj som var lite i suraste laget, men det är det enda som jag tycker har varit lite minus. Det är fortfarande mycket ekologiskt och rättvisemärkt och dessutom lite mer mat, som lunchsoppa till exempel.